Äventyrs- livsstils- och kultbilen Suzuki Jimny

En seriös terrängbil som gärna klättrar i sand, steniga backar eller i djup snö.

Har du alltid drömt om en Mercedes G-klass, men aldrig kunnat skaka ut tillräckligt mycket pengar ur spargrisen för att köpa en? Sluta att drömma och ställ dig på kö för en Suzuki Jimny. För under 200 000 kronor får du en bil som ser ut som en Mercedes G-klass som krympt i första snabbtvätten. Men det är årslånga köer för att få köpa en Jimny.

Suzuki har alltid tillverkat bra men primitiva terrängbilar. Bilar som älskas av sina ägare och som kör åttor runt de flesta andra fyrhjulsdrivna bilar när det gäller lite tuffare terrängkörning, och Jimnyn tar väl vara på sitt arv.

Suzuki Jimny är tillverkarens senaste nyhet. En bil som är arvtagare i direkt nedstigande led från bilar som Suzuki LJ och SJ. Första modellen, LJ10, lanserades 1970 och hade en luftkyld tvåcylindrig tvåtaktsmotor på 359 kubikcentimeter, 0,36 liter alltså. Bilen gjorde 70 km/t, hade en seriös fyrhjulsdrivning och tog sig fram riktigt bra tack vare sin låga vikt. De klassiska LJ-modellerna hyllas fortfarande av sina entusiastiska ägare. Lite av en parallell till exempelvis Citroên Mehari, som visserligen inte är fyrhjulsdriven men definitivt back to basic. Den har dock en luftkyld tvåcylindrig motor.

Bilen utvecklades och blev större, men grundkonceptet, liten lätt bil med robust fyrhjulsdrivning, går igen genom modeller som SJ410 och Suzuki Samurai. Bilar som många av oss hyrt på semestern och som seriösa offroaders gett fantastiska terrängegenskaper genom att bygga om dem. Nu är det dags för Suzuki Jimny i fjärde generationen och det handlar om en försiktig förändring även om bilen är ny helt igenom.

Suzuki Jimny liknar inget annat än en Mercedes G-klass som krympt i snabbtvätten.

Bilen är fyrkantig på alla sätt. Karossen är t.o.m. fyrkantigare än Mercedes G-klass, men det är ganska uppenbart att designern kikat lite på G-klass som kan kallas den österrikiske gästarbetaren i Tyskland. G-klass tillverkas i Österrike av Puch som även byggt terrängbilar åt österrikiska försvaret. Bilar som Pinzgauer och Haflinger. Båda väldigt snarlika de terrängbilar Volvo byggt åt bl.a. svenska försvaret, Valpen, Älvabilen, trettonbilen och så vidare.

Jimnyn har verkligen ett hjul i varje hörn och stötfångarna sitter högt med avfasade hörn som sluttar snett uppåt på sidorna. Allt för att nå bästa möjliga terrängegenskaperna, precis som i G-klass. Runda strålkastare och grill med stående ribbor, inte helt olik Jeeps grill, fullbordar bilden av en bil som flirtar med offroad-entusiaster med en förkärlek för vintage och robusthet.

Förarmiljön bra utan att vara insmickrande på något sätt. Här finns allt som behövs och reglagen, liksom instrumenten, är tydliga och rejäla.

Även interiören har det fyrkantiga designspråket med de två runda instrumentklockorna i kvadratiska instrumenthus. Man sitter ganska bra i framsätena, upprätt för bästa sikt och bästa utrymme för baksätespassagerarna. Förarmiljön är överskådlig och bättre än i tidigare modeller. Extra plus för stora knappar för elhissar och hill decent i mittkonsolen som också har bra reglage för ventilation. Baksätet är milt uttryckt spartanskt. Mer av bänktyp, även om det är två stolar som är fällbara till ett plant lastutrymme. Plus för möjligheten att fälla och skjuta fram höger framstol med en spak placerad vid baksätesåkarens högra fot. Baksätena och lastutrymmet är kvadratiska och kubiska på ett sätt som ger maximalt lastutrymme i den korta bilen. Bilen är 3,6 meter lång, och då är reservhjulet som hänger på bakdörren inräknat. Den är 1,6 meter bred och 1,7 meter hög. Högre än bred med andra ord.

Baksätena är mest att betrakta som nödsäten, men det funkar att åka fyra och takhöjden är bra.

Den provkörda bilen har en stor och välplacerad display för navigation, radio, musik, Apple CarPlay och Android Auto. Knapparna i ratten är visserligen små, men logiska och tanklocket öppnas med spak på golvet på förarsidan. Minus för dålig sikt uppåt framåt från förarplatsen. Taket går så långt fram att man måste stanna en bit från trafikljusen om de hänger över vägen. Annars ser man inte när det blir grönt.

Motorn i nya Jimny är en 1,5 liters fyrcylindrig bensinmaskin utan turbo, vilket ger ett ganska bra vridmoment från tomgång jämfört med en modernare 1 liters trecylindrig turbomaskin som numera blir allt mer av en standard. Växellådsalternativen är lika profana som allt annat. Här handlar det om en femstegad manuell låda alternativt en fyrstagad automat. Den senare är högre växlad på högsta växeln, vilket ger en behagligare ljudnivå och lägre förbrukning på landsväg. Personligen tyckte jag att femte växeln i den manuella versionen är för lågt växlad. Bilen blir surrig redan i 90 km/t. Efter växellådan finns en fördelningslåda där man kan välja enbart bakhjulsdrivning eller fyrhjulsdrivning i läge högväxel eller fyrhjulsdrivning i läge lågväxel. Det finns ingen differential mellan fram- och bakaxeln, vilket betyder att fyrhjulsdrivningen enbart kan användas på löst underlag, annars riskerar man skador på drivlinan och däcken slits fortare. Bilen har antispinn som bromsar det hjul som har sämst fäste på varje axel och överför kraften till de hjul som har bäst fäste.

Tittar vi på bilens säkerhetsutrustning så är den en chock för sanna puritaner. Här finns krockkuddar, bältessträckare och elektronik i massor som autobroms, hjälp vid start i backe och utförskörning i brant backe (Hill decent control), antispinn och antisladd liksom abs, och en hel del annat. Till och med trötthetsvarnare, vilket är som att svära i kyrkan bland sanna Jimny-entusiaster. Ingen, absolut inte någon, blir trött i en så rolig bil som en Jimny, säger de. Man skulle i och för sig kunna tänka sig att motorljudet håller föraren vaken också.

Bakdörren är hel och öppnas åt sidan med reservhjulet på dörren.

Euro-NCAP är dock svårflörtade. Bilen fick bara tre stjärnor vid testen som gjordes nyligen. Men, vad gör det. Suzuki Jimny är en livsstilsbil, en äventyrsbil, en kultbil och en bil som fabrikerna inte hinner med att bygga tillräckligt fort. Kön för att köpa en Jimny är mellan ett och två år beroende på var man beställer den.

Framstolarna är bra och passar i den här typen av bil. Inget sidostöd att tala om betyder samtidigt lättare insteg. Takhöjden är även den bra. Keep your Jimny sandy!

Oavsett vad så är Jimny här, den är en bättre och säkrare bil än föregångaren, den är en entusiastbil som lätt går att bygga om till en ännu mer avancerad terrängbil med större hjul, snorkel och differentialspärrar. Jag har redan sett Jimny Bigfoot på Island. Jimnyn är unik. Det finns ingen annan så robust terrängbil med samma terrängegenskaper och en så robust ramkonstruktion. Jimnyn är naturligtvis byggd som en T-Ford med en kaross på en ram och stela axlar.

Faktaruta:

Suzuki Jimny.

Biltyp: Fyrhjulsdriven terrängbil.

Motor: 1,5 liters rak fyrcylindrig bensin.

Effekt: 75/102 kW/hk vid 6 000 varv/minut.

Växellåda: 5-stegad manuell, alternativt fyrstegad automat.

Max vridmoment: 130 Nm vid 4 000 varv/minut.

Acceleration: 0-100 km/t: 14,1 sekunder, 15,1 med automat.

Toppfart: 145 km/t, 140 km/t med automat

Tjänstevikt: 1 170 kg.

Max totalvikt: 1 435 kg.

Max släpvagnsvikt: 1 300/1 500 kg. 

Bränsleförbrukning: 6,8 liter/100 km vid blandad körning enligt NEDC-cykeln/7,9 liter/100 km enligt WLTP. 

CO2: 154 g/km (NEDC).

Pris: från: 189 900/2014 900:-, manuell/automat.

Titta också på: Dacia Duster och Jeep Renegade


Kort om Suzuki Jimny

Varför?

För att terrängkörning är det roligaste som finns.

För vem?

För den nostalgiske fakiren.

Slutsats?

Det går att bygga en riktigt bra terrängbil för under 200 000:-.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 − 1 =