Min tjänstebilsfavorit Range Rover Evoque

Dags för en ny tjänstebil? Kanske en V90 D3? En tvåhjulsdriven standardsvensk med en diesel på 150 hk. Frestande? Kanske inte. Vad sägs om en fyrhjulsdriven Range Rover Evogue med en gas-/bensin-motor på runt 300 ystra Dartmoor-ponnies som dessutom driver på alla fyra? Den senare är faktiskt betydligt billigare för tjänstebilsåkaren tack vare de nya miljöbilsreglerna.

Vi har provkörde den nya tjänstebilsfavoriten redan 2012, och det i Italien där den får sina gastankar på Florens-företaget Bigas, som sysslat med gaskonvertering i mer än 40 år. Ny motorstyrning och en unik tryckreduceringsventil gör det möjligt att blanda bensin och fordonsgas för bästa effekt när det behövs och bästa miljöprestanda när körningen tillåter det. Den fyrcylindriga tvålitersfyran med turbo har fått 300 hk istället för de 240 som är standard och räckvidden är runt 100 mil då bilen har både original bensintank och eftermonterade gastankar. Bromsskivor i komposit och Tarox B360 tiokolvsok har monterats för att få stopp på den 1,7 ton tunga Evoquen. Bromsar som definitivt klarar både bilens vikt och prestanda även under lång och krävande motorvägskörning.

Bilen är resultatet av ett samarbete mellan flera italienska stylingföretag och tuningföretag, som jobbat för att ge bilen rätt utseende, riktigt bra prestanda och samtidigt en miljöprofil. Italienska TRC Italia style center, under ledning av Simone Neri, ligger bakom designkonceptet där den redan fräcka och unika Evoquen pånyttfötts med en sammetsmatt lack, Titanium Fluid Metal, samt omfattande detaljändringar i exteriören, som kolfiber-diffusor bak och hjulhuskanter i samma material. Italienarna har till och med haft fräckheten att montera en liten italiensk flagga på de yttre backspeglarna.

Inredningen i läder, kolfiber och Alcantara är signerad Conte of Florens, ett italienskt modehus. En inredning som går i svart och rött. Det röda har sedan tagits upp som en extra krydda i exteriören genom att Marangonis M-Power EvoRed-däck monterats.

Den hårt pimpade Range Rover Evoquen vi fick köra kallas: Marangoni Evoque HFI-R. den är milt sagt en ny upplevelse för en Land Rover-fanatiker med en 109 Safari och en Disco II TD5 som referens.

– Det här är mitt i Italien, säger Alessio Biagiotti, vd för Bigas. Vi lämnar Floren och kör norrut på den stora motorvägen mellan norr och söder, E35.

Vi kryssar mellan filerna i norrgående riktning. Bra många lastbilar av olika storlek och olika hårt slitna. Det är oväntat gott om BMW i olika versioner men Alforna lyser med sin frånvaro. Kampen om herraväldet på autostradan är inte vad den en gång var. Å andra sidan är ingenting sig likt. Jag kör Range Rovern med den fyrcylindrig Ford-motor på närmare 300 hk och däcken är redan klarröda, fast det är en design finess med färgat gummi. Precis som innertaket och stolparna i bilen. Väggreppet är enormt och jag skjuter lekande lätt ifrån de BMW som ockuperar vänsterfilen. Snöflingorna dansar runt vindrutan men vägbanan är blöt. Det är lugnt, ingen halka tänker jag och kollar på hastighetsmätaren. Shit! 170km/t och Terrain Respons är inte inställt på snö. Polisen, eller rättare sagt Carabinieri, tänker jag samtidigt som blåljusen speglar sig i tunneln.

– Det är lugnt, säger Alessio. De är snälla när man kör med testskyltar på bilen. Max hundra euro om de vill bråka. Utan skylten är det tusen euro.

Som svensk borde jag vara livrädd i den här farten. Jag borde ha ett uruselt samvete som pressar en stadsjeep till närmare 200 km/t. Men, jag har inget dåligt samvete och jag är inte rädd. Bilen är oerhört vägsäker, bromsarna enorma och omgivningen har största respekt för att det kan komma en testförare farande i närmare dubbla hastigheten. Det är kultur att blåsa på här i Italien. Det är manligt att tygla 300 vilda kusar utan att vara rädd och det här med miljösamvete är ingen stor grej i Italien.

Mitt miljösamvete spinner dock som en lat gammal hankatt eftersom jag kör på skit, eller rättare sagt biogas som produceras av skit och avfall. Ok, det går åt en hel del, men va faan, det finns gott om italienare som käkar pizza och förgyller reningsverken med det som blir över när bukfettet fått sitt. Det är de här resterna som man rötar och producerar biogas av.

– Nu kör vi på enbart biogas, säger Alessio och tittar upp från datorn.

Han sitter och programmerar motorstyrningen medan jag stångar mig fram mellan långtradare och snöflingor. Jag märker inte skillnaden men Alessio förklarar att motorn tappar runt 8% av effekten när den går på gas. Han berättar också att elektroniken är inställd så att den i vissa givna situationer pytsar in lite bensin för att kompensera för det här och göra motorn både snäll och urstark.

– Ni har mycket snökörning i Sverige?

Alessio tittar upp igen. Ögonen är fulla av tillit. Utanför börjar mitten mellan filerna bli vit. Det är dags att slå av på tempot. Vi håller igen lite och kommer ner i 120 km/t när plötsligt Carabinieri står där och stoppar oss. De säger något obegripligt och jag vänder mig frågande till Alessio, som redan svarar dem på italienska. Jag får mina onda aningar när han säger Svecia. Polismannen ler och vinkar ut oss i trafiken igen. Vi rullar vidare på de röda högprestandadäcken, i 30-profil, som mer går uppe på snöslasket än nere i spåren.

– Jag sa att du är en svensk journalist som vi använder för att testa bilen i snön och att du är så van att det inte spelar någon roll om vi har vinterdäck eller inte. Annars är det olagligt att köra utan vinterdäck nu när det ligger lite snö på vägen.

Fakta Biogas.

De så kallade biogasbilarna är bilar som kan köras på fordonsgas. Fordonsgas är ett samlingsnamn för naturgas och biogas. Naturgas är ett fossilt bränsle som utvinns i samband med oljeborrning medan biogas är ett förnybart bränsle som tillverkas i rötningsprocesser där olika typer av avfall rötas. Biogasen gör i viss mån dubbel miljönytta då det vid en okontrollerad rötning frigörs metangas som i sin tur förstärker växthuseffekten. När vi tankar fordonsgas i Sverige kan vi antingen tanka på mackar som säljer enbart biogas eller mackar som säljer en blandning av biogas och naturgas. Mer än hälften av den fordonsgas som säljs i Sverige är biogas. Det är fortfarande så att naturgasen på vissa oljefält eldas upp under kontrollerade former då det blir billigare än att ta tillvara gasen.

 

Fakta miljönyttan med biogasbilar.

Biogas är utan tvekan det bästa bränslet ur miljösynpunkt. Dels produceras den av avfall och konkurrerar inte med matproduktion. Dels ligger värdena av övriga föroreningar, som partiklar och kväveoxider, långt under andra bränslen. Även när bilarna körs på naturgas har de en något mindre miljöpåverkan än bensin och dieseldrivna bilar. Tar man med det faktum att naturgasen eldas upp om efterfrågan inte blir tillräckligt stor och att ruttnande avfall bildar metangas om det inte tas om hand i en kontrollerad rötningsprocess, blir miljönyttan med de här bilarna ännu större. Problemet är att vi med kända processer bara kan tillverka en relativt liten mängd biogas.

 

Att köra gasbil

Är inte en dans på rosor. Nätet med tankställen är dåligt utbyggt. Det finns risk för kö eller sinande tankar men leverantörerna har fått snurr på infrastrukturen och det senaste året har de förbättrat både geografisk tillgänglighet och minskat risken för gasbrist i tankarna. Ingen annan service typ kaffe och toalett på de flesta gasmackar. Kort räckvidd så länge man kör på gas. Runt en tredjedel av en dieselbils räckvidd eller hälften av en E85-bils räckvidd. Något krångligare att tanka. Bäst för den som kör kortare sträckor, under 25 mil, inom kända områden där det finns bra möjligheter att tanka biogas. En konverterad Evoque har dock kvar bensintanken och kan köras på bensin precis som före konverteringen.

 

Bonus malus?

Gasbilarna får ingen skattehöjning i form av malus från och med 1/7 2018. De får däremot en bonus på 10.000 kronor.

 

 

 

 

 

 

 

One Reply to “Min tjänstebilsfavorit Range Rover Evoque”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × fem =