Första gången jag körde en Jeep Cherokee sa säljaren att den tar sig fram lika bra som försvarets Volvo-bilar. Då fanns bara Cherokee, inte Grand Cherokee, och den gjorde bra ifrån sig i terrängen. Så växte Jeep-familjen och modellfloran blommade ut med en läcker terrängvärsting som heter Trailhawk. Nu kan vi presentera Jeep Grand Cherokee Trackhawk. Jeepen som är världens snabbaste serieproducerade SUV med en toppfart på 290 km/t. Jeep Grand Cherokee SRT med motorn från Dodge Challenger Hellcat, kort och gott!

Men, finns det verkligen någon som vill köra terrängbil i 290 km/t?

Möjligen Jutta Kleinschmidt och hennes rallykollegor med Dakar-rallyt som arbetsplats och extrema terrängbilar, som VW Race-Touareg eller Porsche 959, som tjänstebilar.

För att förklara den något motsägelsefulla skapelsen som det amerikanska företaget nu presenterar börjar vi med att konstatera att jänkarna alltid gillat muskelbilar och tagit SUV:arna till sina hjärtan så snart världen började tala om kompromisser mellan terrängbilar och komfortabla lyxbilar. I USA är det ok att skryta med att man har en stor och hästkraftsstinn bil. Det är ok att berömma grannen för hans/hennes fräcka, häftiga och snabba bil.

Jeep Grand Cherokee Trackhawk är en kompromisslös kompromiss. En kompromiss mellan en terrängbil och en prestanda-kombi. Lite av felande länken mellan en Mercedes G-klass och en Audi RS6 Avant, om det nu ens är tänkbart att hitta en felande länk dem emellan. En terrängbil byggd för landsväg och bana med en körglad förare bakom ratten. Den som vill köra Rubicon Trail i USA väljer inte Trackhawk, men den som vill höras och synas i den urbana terrängen väljer just den bilen. Trackhawk lämnar de flesta bilar bakom sig vid rödljusracen och den stressar lätt en Porsche Cayenne om någon får för sig att ta ut dem till ett modernt Cannonball race från kust till kust i USA. Bilen har ett launch-läge för bästa möjliga acceleration.

Visserligen får man inte köra speciellt fort annat än på bana i USA, men det finns de som gjort det till en sport att strunta i hastighetsbegränsningarna och istället njuta av fartens tjusning på de stora öppna motorvägarna. Skulle ordningsmakten vara ute kan det ju vara en fördel att ha en Trackhawk med ett visst mått av terrängkörningskapacitet för att kanske komma undan. Trackhawken är också en riktigt bra vinterbil med rätt däck. Den är till och med en riktigt bra bil att köra till stormarknaden och handla. Den är rymlig och har en smidig elmanövrerad baklucka.

Trackhawken kan också ses som en något obskyr gest mot alla som ser stadsjeeparna som miljösvin, en signal om att man struntar i att den blir superdyr i skatt de tre första åren i Sverige efter införandet av bonus/malus. En signal om att man har råd att njuta av livets goda och inte ser det som ett hot mot miljön att förbränna lite fossila drivmedel, eller kanske kallt räknar med att det snart nog finns bidodrivmedel som slukas av Hemi-åttan.

Jeep Grand Cherokee är underbart rolig att köra med massivt svar på gaspådrag tack vare den 700 hästar starka kompressormatade V8:an på 6,2 liter. Motorn ger ett maximalt vridmoment på nästan 900 Nm och allt skickas ut till de fyra hjulen över en 8-stegad automatlåda. Sikten är utmärkt från den höga förarpositionen och en rad inställningsmöjligheter ger föraren möjligheten att köra den två ton tunga och höga bilen med bredsladd och spinnande hjul.

Jag har testkört bilen som en av de första svenska motorjournalisterna på FCA:s testbana i Italien och den håller verkligen vad den lovar även vid extremare körning. Mycket tack vare de Pirelli Pzero-däcken som satt på testbilen.

Hela bilen är fullsmetad med Jeep-logos och annat som kopplar till varumärket Jeep samt en alldeles egna Trackhawk-loggor som finns på golvmattor, bakdörr, sidodörrar och lite överallt. Pedalerna är i lättmetall och stolarna har en rejäl skålning för stöd när det går undan.

Så till grädden på moset. Jag menar vibrationerna ur rören. Ljudet är imponerande, i varje fall om man gillar V8-muller med racingstuk, kryddat med det vinande ljudet från kompressorn.

Lite grundläggande teknik kan aldrig vara fel. Trackhawken bygger på dagens värsting Grand Cherokee SRT med 468 hk. En mer än märkbar uppgradering till 700 hk med andra ord. Jeep har även uppgraderat drivlinan med en kraftigare fördelningslåda och betydligt kraftigare bakaxel där både differential och drivaxlar tål avsevärt mer kraft. Jeep är av den uppfattningen att bakaxeln är den som tar mest stryk när bilen körs hårt så därför har den uppgraderats till skillnad från framaxeln.

Trackhawken har individuell hjulupphängning runt om, krängningshämmare (naturligtvis), Brembo-bromsar, differentialbroms bak, antispinn och antisladd som kan kopplas bort genom att man använder Track-läget i bilens val av körprogram. I det läget lägger fördelningslådan 70% av kraften på bakaxeln för mer neutrala vägegenskaper som till och med kan gå över till överstyrning.

Summan av allt detta är att den som köper en Jeep Grand Cherokee Trackhawk får en snabb och körglad best på 2,5 ton med en motor på 700 hk. En bil som har förvånansvärt bra vägegenskaper på asfalt, rimlig framkomlighet i både snö och på extremt dåliga skogsvägar. Den är samtidigt en ovanligt bra dragbil med rejält vrid, fyrhjulsdrivning och ganska kort avstånd från bakaxeln till dragkroken, vilket ger stabilare gång med släp. Bilen har utrymme för fem, bra lastkapacitet och framför allt är den en bil som är både säker och lättkörd. Trots racestuket skickar Jeep med säkerhetsutrustning som adaptiv farthållare med autostopp, kollisionsvarnare, filhållare med mera.

Det enda som Jeep inte skickar med är tankbil, vilket kan behövas med tanke på förbrukningen som Jeep uppger till dryga 16 liter per 100 km vid blandad körning.

Kort om Jeep Grand Cherokee

 

Varför?

För att knäcka porsche Cayenne och Bentley Bentayga.

För vem?

För den urbana cowboyen.

Slutsats?

Fullständigt galet i en värld där klimatförändringarna kostar hundratals miljards dollar varje år, men kul är den..