Det råder knappast någon tvekan om att elbilar är framtiden, men ungefär där slutar enigheten. Idag finns ett enormt utbud av elbilar, så det är väldigt få bilköpare som måste välja bort just elbilen för att den inte fyller behovet. 2020 är året som går till historien som året då elbilen slog igenom på allvar. Både Scania och Skoda visade elbilar i år.

Det är fortfarande så att Tesla, Nissan och Renault är pionjärerna när det gäller elbilar och de är fortfarande med i allra högsta grad. Tesla har det mest genomtänkta elbilsprogrammet och den mest genomtänkta infrastrukturen för elbilsköparen, men alla biltillverkare utmanar just Tesla och vill in på deras domäner. Det är Tesla man mäter sig emot och referera till. 

Nissan är fortfarande den tillverkare som tänker bredast med sin V2G-teknik, som innebär att batterielbilarna kan skicka in ström på elnätet och stabilisera det vid toppar i elförbrukning, men tyvärr är den tekniken kopplade till Chademo-laddning och Nissan lämnar den laddtekniken för Ariya mnrä den kommer till Europa. Nissan är enda märket som ser sin elbilssatsning ur ett brett samhällsperspektiv. 

Hyundai och Kia var snabbt ute med seriösa elbilar med bra räckvidd till bra pris och tog marknadsandelar med bilar som Kia e-Soul, med räckvidd på upp till 45 mil. En verkligt prisvärd elbil som kostar knappa 450 000:- med det stora batteripaketet, 50 000:- mindre med knappa 30 mils räckvidd.

Jaguar överraskade världen med en modern och körglad elbil med riktigt snygg design, om än inte i närheten av klassiska Jaguarer som XJ och E-type. I-Pace blev årets bil 2019.

Hela Volkswagengruppen har jobbat hårt för omställningen till elektriska drivlinor, under tiden har man visat upp e-Golf och e-Up!. Nu rullar koncernen ut sina elbilar på bred front. Audi är koncernens teknikspjutspets och Volkswagen är ”bread and butter”, medan SEAT står för lite mer glitter och glamour i form av design och prestanda, samtidigt som Skoda står för förnuft och nu i dagarna lanserade även Scania en helt eldriven tung lastbil med batterier som energibärare. 

Kort sagt så har vi elbilar som minsta Renault Twizy för drygt 100 000:-, Skoda Citigo, med VW:s och Seats systermodeller som prisvärda kompakter för 260 000:-. Nästa storlek upp är Renault Zoe som har bra räckvidd och snabb laddning i senaste versionen och så Tesla 3, VW ID.3, Kia e-Niro, Nissan Ariya, Volvo XC40, Poestar 2, Audis e-tron modeller, Mercedes båda EQC och EQV och Porsche Taycan. Vi har eldrivna skåpbilar, eldrivna kultbilar som e-Honda, BMW i3, eldrivna Mini Cooper och så alla fantasifulla prototyper med tusentals hästkrafter, design som rymdskepp och batterier för hundratals mil. 

Branschen har tagit steget, men det krävs mycket mer för att vi ska få en seriös elbilssatsning i Sverige. Det lovas laddtider på en halvtimme, men i praktiken blir det betydligt mer av en rad olika anledningar. Scania var exempelvis överoptimistiska vid sin lansering och lovade en laddtid på 100 min för att ladda ett 300 kWh batteri med 130 kW:s laddare. I teorin skulle den kunna laddas på 2 tim och 20 min, men i praktiken tar det minst 2 timmar och 45 min även om laddaren är i toppskick och inga andra elfordon laddar från samma punkt.

Vi behöver samordning av laddplatserna så man som förare inte måste bläddra i en massa olika appar för att hitta en ledig laddplats. Där har Blekinge-baserade Greencharge infra en lösning, men konkurrensen mellan laddoperatörer bromsar utvecklingen. 

Mest av allt önskar jag mig en övergripande statligt styrning av var snabbladdare på minst 100 kW placeras för att göra det möjligt att bekymmersfritt köra längre sträckor. Lämnar vi det helt fritt för marknaden så har vi snart små laddbyar med hamburgare, massor av annan snabbmat, fika, souveniraffärer, elljusspår och allehanda verksamheter längs E4 och E6. Kanske även E18, E20 och E22, men i övrigt blir det kanske några 22 kW:s laddare utplacerade i kommuner med miljöengagerad förvaltning. Vi behöver en seriös tanke bakom var de olika laddarna placeras. 

Som elbilsägare är det billigt att ladda hemma, gratis vid vissa köpcentra eller affärer där laddningen är marknadsföring, men hutlöst dyrt på de senaste snabbladdarna från Ionity. Vi kanske kan acceptera det om de fungerar som de ska och finns i tillräcklig mängd. Elbilsägandet är redan idag ekonomiskt konkurrenskraftigt och jag ser hellre att det kostar lite extra de gånger jag behöver snabbladdning än att det är brist på snabbladdare längs vägarna.

Medan Ionity byggt upp några riktigt effektiva snabbladdare längs de stora vägarna, efter Teslas modell med Superchargers börjar Bees och Vattenfalls snabbladdare bli omoderna och framför allt är det redan nu ett problem att det bara står en enda laddare på deras laddplatser. Det går helt enkelt inte att göra en seriös bedömning av restiden om man kör med elbil i Sverige idag. Möjligen om man kör Tesla, men även där blir det längre laddtider om laddplatsen är full.

Kort sagt, vi har utbudet av bilar och de kostar inte 1 miljon som Ebba Busch påstod i partiledardebatten. En Skoda Citigo kostar 260 000:-, Renault Zoe kostar från 360 000:-, VW ID.3 från 435 000:-, och från det räknas bonusen på 60 000:- bort.

Problemen som måste lösas är laddinfrastrukturen som bara fungerar smärtfritt längs E4, och knappt det. Den som bara kör till och från jobbet har idag inga problem att köra elbil, men ska du köra på tvären genom Sverige är det tvärstopp.