Fransk premium i litet format

Jag sitter och spanar ut över Renault Clios förarmiljö. Riktigt trevlig faktiskt. Även om man numera kan släppa ratten några sekunder. Den känns gladare än både de tyska tillverkarnas stramare förarmiljöer och Volvos i och för sig välstädade och sobra förarmiljö. Tankarna går till det här med premiumbilar och bilar som inte är premium. Nog sjutton är jag beredd att kalla Clions köregenskaper och förarmiljö för premium. Inte minst med tanke på den smarta självkörande tekniken som håller bilen mitt i filen och håller avståndet till bilen framför.

Renault Clio, den franska kompakta halvkombin, är en försäljningsframgång för Renault och då inte bara i Frankrike. Bilen har sålts i 15 miljoner exemplar och är Europas näst mest sålda bilmodell. När nu femte generationen ser dagens ljus är det en Clio som tidigare ägare känner igen, men också en kompakt halvkombi som förmodligen kommer att tilltala även de som inte kört Clio tidigare.

Även om bilen blivit dryga centimetern kortare så känns den större. Delvis beroende på ett större innerutrymme i kupén, men framför allt på grund av hur jag upplever bilen som förare. Stolarna är riktigt bra med stöd både för svanken och bra sidostöd. Det känns som att Renault har letat upp en riktigt duktig ergonom när de designade de här stolarna. Detsamma gäller ratten som nu är lite mindre, men tjockare, och har fått något mer direkt styrning genom en annan utväxling som kräver mindre rattutslag. Vändcirkeln har dessutom minskat något.

Instrumenteringen är digital med en bildskärm i mitten inramad av temperaturmätare och tankmätare som inte är bildskärmar utan fasta instrument med lysdioder som visar värdena, samt ett antal varningslampor för olika funktioner. Bildskärmen i mitten kan ändras efter förarens smak. Dessutom finns en större bildskärm på mittkonsolen för musik, navigation, telefon och en rad inställningar av bilens funktioner som de tre körlägena: Eco, Normal och Sport. Bilen är klar för både Android Auto och Apple CarPlay. Musikanlägningen har en specialutvecklad Bose subwoofer för basen och ljudet är riktigt bra.

Detta om tekniken som i och för sig är viktig, men det som slår mig bakom ratten är helheten och harmonin. Jag tänkte aldrig på Renault som premium innan jag körde Talisman och nu förstärks den här känslan. Clio är verkligen tyst, fjädringskomforten riktigt bra, på gränsen till hård, och förarstödssystemen är kompletta med allt från autobroms och fotgängarigenkänning till filhållare och parkeringsautomatik där bilen själv styr in på en lagom stor parkeringsruta. Kvalitetsintrycket med materialval, interiördesign och belysningen inne i kupén understryker det här så viktiga ordet premium. Ett ord som visserligen inte Renault utnyttjar i onödan men som exempelvis Volvo trumfar ut i alla pressmeddelanden och som vissa journalister tyvärr slentrianmässigt använder bara för att Volvo själva alltid kallar sig för premiumbiltillverkaren Volvo.

Största nyheten är det Renault kallar ”Highway & Traffic Jam Compnion”. En enklare form av självkörande teknik som styr fordonets hastighet och håller säkerhetsavstånd till fordonet framför i hastigheter från 0-160 km/t i bilar med den automatiska EDC-växellådan. Det är ett avancerat system som känner av vägmarkeringarna och mjukt håller bilen i mitten av körfältet istället för att vingla från kant till kant. Det klarar av att stanna bilen helt och slå ifrån motorn när kön stannar och sedan starta bilen igen när kön rör sig om det sker under en kortare tid, annars måste föraren starta upp bilen.

Systemet fungerar riktigt bra i praktiken och gör det betydligt trevligare när man fastnar i köer eller bara kör transportsräcka på motorvägen. Bilen kör helt själv, men föraren måste ändå ha händerna på ratten och ögonen på vägen. Inte minst av juridiska skäl. Känner systemet att föraren inte har händerna på ratten larmar bilen efter 13 sekunder och hela systemet avaktiveras efter 48 sekunder. Första modellen med den här tekniken är Renault Clio TCe 130 GPF EDC och tekniken finns tillgänglig från slutet av 2019.

Motoralternativen är den lilla trecylindriga bensinmotorn utan turbo på 65 eller 75 hk, SCe, den trecylindriga turbomotorn på 100 hk, TCe 100 och den fyrcylindriga turbomotorn på 130 hk, TCe 130. Dieselmotorerna är de fyrcylindriga dCi 85/115 på 85 respektive 115 hk. Växellådorna är en 5-stegad eller en 6-stegad manuell, en 7-stegade dubbelkoplingslåda (automat som kan växlas manuellt) och slutligen en steglös automat som kan växlas manuellt med simulerade växellägen. Nästa år kommer en fullhybrid med en 1,6-liters bensinmotor, en elmotor och batterier med en kapacitet på 1,2 kWh. Den bilen blir Renaults första hybrid och Renault räknar med att kunna minska förbrukningen med 40% vid stadskörning med hybriddrivlinan som kallas E-Tech.

Summeringen är att Renault lyckats riktigt bra med senaste Clio och att det låter lovande med en hybridversion i vardande. Har Renault även lyckats lika bra med rostskyddet i senaste Clio som i dagens övriga Renault-modeller, blir Clio generation fem ett bra val.

Renault Clio R.S. 18 återpublicering

Är Renaults Highway & Traffic Jam Compnion precis den självbärande teknik vi behöver och vill ha?

Varför?

För att Renault är mästare på att bygga småbilar.

För vem?

Förde flesta av Europas småbilsköpare.

Slutsats?

Liten Renault med mycket vuxet beteende.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 3 =