Den är verkligen liten. Den ser ut som en Mercedes G-klass som krympt i tvätten. Den är definitivt inte en statusbil, men faktiskt en ikon för många som upptäckt den lilla terrängbilens unika egenskaper. Suzuki Jimny är en helt unik bil. En extremt praktisk liten terrängbil som tar sig fram där knappast någon annan bil tar sig fram. Tyvärr klarar den dock inte full pott hos EuroNCAP.

Suzuki har gjort sig kända för sina små terrängbilar byggda på klassiskt manér med en ram och stela axlar. När Citroën slutade med sin Mehari blev de små Suzukibilarna i SJ-serien populära på vingårdarna runt Medelhavet, och så är det fortfarande. Många valde den tvåsitsiga lastbilsversionen med ett litet lastutrymme bakom stolarna. Både SJ-serien och dagens Jimny har tillverkats som fyrsitsiga personbilar och tvåtsitsiga små lastbilar. Idag säljs Jimny enbart som tvåsitsig lastbil i Sverige och det beror på att den versionen har hittat många köpare bland just skogsägare och andra med naturen som antingen intresse eller arbetsplats. Det beror också på det faktum att den inte klarar kraven för att få högsta betyg i EuroNCAP:s säkerhetsklassning.

Efter att ha kört Suzuki Jimny både på motorväg, 100 mil i två etapper, landsväg, i stadstrafik och i skogen/lantbruket hittar jag ingen bättre beskrivning än att den lilla fyrkantiga bilen är den felande länken mellan en fyrhjuling och en Land Rover Defender. Robust och lådformad men kompakt och smidig, vilket framför allt gör den till en bra supportbil för den som har maskiner att ta sig till, eller ifrån, och för den som ska ut på enklare skogsjobb som gallring med röjsåg eller utsättning för avverkning. Under jakten är det Suzukin som tar jägaren allra djupast in i skogen med minsta markskadorna tack vare att den är lätt. Suzukin väger bara 1,1 ton. En viktig aspekt är också att den faktiskt får dra ett släp på 1,3 ton. En tillgång i älgjakten eller om tyngre reservdelar ska ut till en maskin. Lastvikten är dock bara knappa 300 kg.

Att sätta sig i bilen är lite av en kulturchock, en nostalgitripp eller kort och gott en befriande känsla av att ha full manuell kontroll på allt från backspegelavbländning till ljusstyrkan på instrumentbrädan. Här finns inga snitsiga sömmar, sammetsmatta paneler med sämskskinnsutseende, pianolack eller kolfiberutseende. Marknadsförarnas honnörsord som sportig, premium, exklusiva material och så vidare är som bortblåsta. Inredningen känns enkel, billig och mycket 90-tal, samtidigt är den stryktålig. En vält kaffekopp är inga problem och spilld motorsågsolja på plastmattan i lastutrymmet är inget att bry sig om.

Att lotsa bilen genom tät Stockholmstrafik är lite av att återuppleva den där Greklandsresan med Suzuki SJ410 i Aten. Det första man som förare konstaterar är att sikten är suverän. Du vet precis var du har bilen. När det är dags att parkera hittar du snabbt en parkeringsplats där ingen annan får in sin bil och när tempot i trafiken ökar stiger pulsen. Du hinner med, men den lilla och höga bilen är ingen bil man vill sitta i om det händer en olycka i en korsning.

Så ut på E4:an söderut. Det finns en radio i bilen, men ingen talar om Dolby Surround, massor av högtalare och sofistikerade ljudinstallationer. Här är det basic som gäller. Ljudnivån i bilen är ganska hög i motorvägsfart men det går att lyssna på nyheterna. 

Mörkret faller och det börjar regna. Suzukin har en liten plan och nästa lodrät vindruta med små torkare som inte har några problem att hålla regnet borta. Strålkastarna är stora och runda med halogenlampor. Här finns automatisk avbländning men inga former av matrix-strålkastare som bara bländar av en liten yta vid ett möte. Här är det klassiskt hel-/halvljus som gäller men tack vare de ganska stora runda reflektorerna ger de ändå ett ganska bra ljus. När bilar hinner upp mig bakifrån inser jag fördelarna med den manuellt avbländbara backspegeln. Jag bländar bara ner den och låter den var nedbländad. Inga mer ljuschocker i spegeln. Fjädringskomforten på motorvägen är faktiskt riktigt bra och risken för vattenplaning minimal med de smala höga hjulen. 

Så tar jag av in på en mindre landsväg.  En av alla vägar där pengarna inte räckt till att hålla efter vare sig tjälskador eller skogen som vuxit sig tät alldeles intill vägbanan. Den korta hjulbasen och de stela axlarna är inte optimala bland potthålen. Det blir inte direkt stötigt men ganska studsigt. Fjädringen är relativt mjuk så jag testar inga undanmanövrer men lugnar tempot lite. Jag vill inte ha en älg över bilen och buskaget döljer lätt en älg bara någon meter från vägbanan. När skogen övergår i öppna fält ökar jag tempot på den krokiga vägen. Det går att köra lite hårdare. Bilen har ändå krängningshämmare men hjulen är smala och höga, precis som bilen. 

Nästa dag blir det skog, grustag och även en runda på några fält som senare ska slås för vinterfoder. Det är här Jimnyn är lika överlägsen en klassisk pickup som en mittmotsportbil är överlägsen en stor landsvägskryssare på krokiga småvägar. Jimnyn tar sig fram på lösa underlag som sand och lera tack vare sin låga vikt, in mellan träden tack vare sitt lilla format och över riktigt tvära diken tack vare hög markfrigång och korta överhäng. Fyrhjulsdrivningen är seriös med manuell inkoppling av framaxeln och ett lågväxelläge som gör bilen stark nog för ett släp eller en brant backe. Jag saknar dock ett läge där man kan köra med kontinuerlig fyrhjulsdrivning, vilket är viktigt när underlaget varierar som exempelvis vinterväglag med temperatur runt nollan. Suzukin låser axlarna till varandra i fyrhjulsdrivningsläget vilket gör bilen understyrd och ökar slitaget om man kör med fyrhjulsdrivning när det inte är halt. En mittdifferential som kan spärras är den bästa lösningen.

Rent tekniskt är bilen väldigt basic. Motorn är en 1,5 liters fyrcylindrig bensinmotor på 102 hk, växellådan manuell femstegad och fördelningslådan har lägena: bakhjulsdrivning i högväxelläge och fyrhjulsdrivning hög eller låg. Den har stela axlar med skruvfjädring både fram och bak. Karossen är monterad på en klassisk stegram á la T-Ford och de flesta pickuper. En robust och enkel bil som bör ge låga underhållskostnader och hög pålitlighet.

Fakta Suzuki Jimny Torakku

Motor: 1,5-liters fyrcylindrig bensin. 

Växlar: 5-stegad manuell + fördelningslåda med lågväxel.

Toppfart: 145 km/tim.
Effekt: 102 hk.
Vridmoment: 130 Nm vid 4 000 varv/minut.
Acceleration: 0–100 km/tim ca 15 sekunder.

Tjänstevikt: 1 167 kg.

Max totalvikt: 1 435 kg. 

Max släpvagnsvikt: 1 300 kg.. 

Längd/bredd/höjd: 365/165/172 cm. 

Markfrigång: 21 cm. 

Vändcirkel: 9,8 m.

Ekonomi/miljö
Pris från: 220 720:- exkl moms. I priset ingår tre års ordinarie service.
Skatt/år: 12 046:- de tre första åren, därefter:  1 724:–.
Förmånsvärde: 5 330 kronor/mån. 

Garantier: Nybil 3 år/max 10 000 mil , vagnskada 3 år, lack år, Assistans 3 å, rostskydd 12 år. 

Förbrukning: 7,7 liter bensin/100 km (WLTP). 

Koldioxidutsläpp: 177 g/km. 

Komfort/lastutrymme
Bagageutrymme: 863 liter. 

Multimedia: monokrom 4,2 tums skärm med radio och enklare färddator, blåtandsuppkoppling.
Autobroms, nödbroms, filbytesvarning, trötthetsvarnare, vägmärkesigenkänning m.m. : Standard. 

+

Terrängegenskaper

Robust och tålig

Låga underhållskostnader

–

Krocksäkerhet

Komfort

Lastvikt