Lugnet, fåglarna och vulkanisk mark på Methana

I skuggan av vulkanen. Vägen runt halvön Methana går nedanför ett berg med både vulkankratrar och varma källor som vittnar om att halvön fötts vid ett vuklanutbrott.

Söker du lugnet och det exotiska samtidigt som du inte vill undvara Medelhavets varma och klara badvatten finns det ett mycket speciellt ställe på sydvästra Peloponnesos i Grekland. Den vulkaniska halvön Methana ligger cirka sju mil från Aten. Fågelvägen över Saroniska bukten. Mellan Aten och Methana ligger ön Egina, som var hem för den grekiska mytologins najadnymf Aigina.

Små rum som hyrs ut till gästerna ovanför en liten restaurang med utsikt över havet och hamnen i Vathi.

Grekland är inte känt för vare sig ett järnvägsnät som når ut i de avlägsna delarna av landet eller för väl fungerande busstidtabeller, så det blir hyrbil för min del från flygplatsen i Aten. Hit har SAS en daglig tur med avgång från Köpenhamn 08,35 och tillbaka 13,45 så det är smidigt att ta sig till den grekiska huvudstaden. För att sedan komma ut till Peloponnesos blir det motorvägen över Korintkanalen och sedan söderut längs med havet. En fin resa med flera mindre samhällen som lockar till både övernattning och mat. 

En flock flammingos går så där karaktäristiskt mumlande i det grunda vattnet i fågelreservatet Psifta.

Methana lockar dock ännu mer så det blir en dryg tretimmarskörning de 19 milen till huvudorten Methana på halvön Methana. Men först ett stopp och en vandring vid fågelreservatet Psifta, som ligger längs vägen precis innan man kör ut på den smala landtungan som förbinder Methana med resten av Peloponnesos.

Psifta är ett sankmarksområde med en öppen vattenyta och det är en av få platser i Europa där man kan se flammingos. Den större flammingon. Visst, jag hittar flammingona, men det där med fågelreservat verkar vara glömt. Det finns några p-platser och en byggnad, men allt är nedstängd och ingen tycks ha öppnat byggnaden de senaste åren. Oavsett vad så är det här en utmärkt plats att se en flammingoflock och höra den mumlande vandra genom vattnet.

Den här lilla badstugan är grekernas egen hemlighet vid Methana. Turisterna lotsas till badhuset med en uppvärmd pool, men här rinner det varma vattnet från berget rakt ut i havet.

Nästa stopp är själva samhället Methana med varmbad som värms med vatten från varma källor i berggrunden på den geotermiskt aktiva vulkanen som skapat halvön och som gör sig påmind runt densamma med ett antal varma källor. De flesta är dock svåråtkomliga och kräver en hel del klättrande, men precis vid infarten till Methana kan man välja att ställa bilen och vandra ner till en liten stuga där det varma vattnet rinner ut i havet. Geotermiskt uppvärmt havsbad med andra ord. Alternativet är badhuset med en uppvärmd utomhuspool. Oavsett vilket man väljer så osar det svavel, precis som runt de varma källorna på Island. Vi väljer stugan vid havet och får ett minne för livet efter att ha simmat bland fiskar och slemmiga stenar med svaveldoften stickande i näsan. Väl uppe så är alla silversmycken svarta.

En brunn omgärdad av fyra stenfat vittnar om att här en gång funnits ett samhälle intill den gamla befästningen, ”Acropolis Paliokastro”, som byggts på en lavavall. 

Själva samhället Methana påminner om de flesta mindre grekiska kustsamhällena. Möjligen något mer slitet och charmlöst, så vi rundar ön för det mindre samhället Vathi. En mindre fiskeby som bjuder på all den charm som saknades i Methana. Härlig mat serverad ett par meter ifrån där fiskebåten lagt till och dessutom en skyddad småbåtshamn för de som väljer att segla i de grekiska farvattnen. Här finns ett flertal restauranger och några lägenheter som hyrs ut samt i alla fall ett mindre hotell.

Färskare fisk än så här går inte att få. Fiskebåten lägger till vid restaurangen där köket bara är 100 meter från båten och däremellan finns borden för gästerna.

Maten avnjuter vi med en av de piggaste och färggladaste fåglarna vi har i Europa, kungsfiskaren. Den sköter sitt fiskande från kajkanten och från fiskebåtarna som ligger förtöjda. En mycket märklig liten fågel med gigantisk näbb. Det är här och nu som jag inser att den här platsen är det givna målet för den fågelintresserade Greklands-resenären.

Agios Nikolaos är en mycket liten och unik kyrka med rötter spårade till 1000-talet. Här går man sex trappsteg ner för att komma in genom den blå dörren. Lika blå som den grekiska flaggan.

När maten och fågelskådningen är avklarad tar vi en kortare vandring upp i berget för att titta på delar av det historiska Grekland. Här ligger en mycket liten kritvit kyrka med en kupol som daterats till 1000-talet. För att komma in i Agios Nikolaos, som kyrkan heter, går man sex trappsteg ner och kliver in genom en klarblå trädörr. Därinne möts man av svalkan som bara ett stenhus med tjocka väggar kan ge, men också av ikoner och bilder i klassisk grekisk-ortodox stil. Kyrkan är extremt liten så det finns inte plats för några större skaror av besökare. Jag tänker på det där med grekiska bröllop med några hundra gäster. Det funkar inte här.

Det råder ingen tvekan om att kyrkan Agios Nikolaos fortfarande används. De tjocka stenväggarna ger svalka och ikonbilderna ger själen frid.
Grekerna varnar för fallande stenblock över den varma källan inne i berget, och det är en varning som ska tas på allvar. Färska brottytor vittnar om att det porösa berget kan spricka.

Efter kyrkobesöket kan man vandra uppåt till en höjd på runt 500 meter och kika på vulkankratrar, eller nedåt och titta på resterna efter en gammal försvarsanläggning, ”Acropolis Paliokastro”. Namnet har anläggningen fått av invånarna i Vathi och kan översättas till ”gammal borg eller slott”. Anläggningen är byggd på en lavavall som ligger ovanför Vathi: Ett smart sätt att utnyttja lavan, som lär häröra från ett utbrott för några hundra tusen år sedan, för att bygga en bra försvarsanläggning. Varken Paliokastro eller det samhälle som en gång omgav befästningen är utgrävt, men man kan mitt emot kyrkan se en gammal brunn och några stenfat som har hört till befästningen.

Efter en dag med fåglar, svavel och en hel del historiska platser avslutar vi med en utsökt fiskmiddag i hamnen och tar in på ett litet rum med utsikt över det lilla hamntorget. Lugnet ligger redan över Vathi och lågmälda samtal från någon av båtarna i hamnen överröstar det svaga ljudet från de minmala dyningarna som når in i hamnbassängen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tre × två =