Söker du lugnet och det exotiska samtidigt som du inte vill undvara Medelhavets varma och klara badvatten finns det ett mycket speciellt ställe på sydvästra Peloponnesos i Grekland. Den vulkaniska halvön Methana ligger cirka sju mil från Aten. Fågelvägen över Saroniska bukten. Mellan Aten och Methana ligger ön Egina, som var hem för den grekiska mytologins najadnymf Aigina.
Grekland är inte känt för vare sig ett järnvägsnät som når ut i de avlägsna delarna av landet eller för väl fungerande busstidtabeller, så det blir hyrbil för min del från flygplatsen i Aten. Hit har SAS en daglig tur med avgång från Köpenhamn 08,35 och tillbaka 13,45 så det är smidigt att ta sig till den grekiska huvudstaden. För att sedan komma ut till Peloponnesos blir det motorvägen över Korintkanalen och sedan söderut längs med havet. En fin resa med flera mindre samhällen som lockar till både övernattning och mat.
Methana lockar dock ännu mer så det blir en dryg tretimmarskörning de 19 milen till huvudorten Methana på halvön Methana. Men först ett stopp och en vandring vid fågelreservatet Psifta, som ligger längs vägen precis innan man kör ut på den smala landtungan som förbinder Methana med resten av Peloponnesos.
Psifta är ett sankmarksområde med en öppen vattenyta och det är en av få platser i Europa där man kan se flammingos. Den större flammingon. Visst, jag hittar flammingona, men det där med fågelreservat verkar vara glömt. Det finns några p-platser och en byggnad, men allt är nedstängd och ingen tycks ha öppnat byggnaden de senaste åren. Oavsett vad så är det här en utmärkt plats att se en flammingoflock och höra den mumlande vandra genom vattnet.
Nästa stopp är själva samhället Methana med varmbad som värms med vatten från varma källor i berggrunden på den geotermiskt aktiva vulkanen som skapat halvön och som gör sig påmind runt densamma med ett antal varma källor. De flesta är dock svåråtkomliga och kräver en hel del klättrande, men precis vid infarten till Methana kan man välja att ställa bilen och vandra ner till en liten stuga där det varma vattnet rinner ut i havet. Geotermiskt uppvärmt havsbad med andra ord. Alternativet är badhuset med en uppvärmd utomhuspool. Oavsett vilket man väljer så osar det svavel, precis som runt de varma källorna på Island. Vi väljer stugan vid havet och får ett minne för livet efter att ha simmat bland fiskar och slemmiga stenar med svaveldoften stickande i näsan. Väl uppe så är alla silversmycken svarta.
Själva samhället Methana påminner om de flesta mindre grekiska kustsamhällena. Möjligen något mer slitet och charmlöst, så vi rundar ön för det mindre samhället Vathi. En mindre fiskeby som bjuder på all den charm som saknades i Methana. Härlig mat serverad ett par meter ifrån där fiskebåten lagt till och dessutom en skyddad småbåtshamn för de som väljer att segla i de grekiska farvattnen. Här finns ett flertal restauranger och några lägenheter som hyrs ut samt i alla fall ett mindre hotell.
Maten avnjuter vi med en av de piggaste och färggladaste fåglarna vi har i Europa, kungsfiskaren. Den sköter sitt fiskande från kajkanten och från fiskebåtarna som ligger förtöjda. En mycket märklig liten fågel med gigantisk näbb. Det är här och nu som jag inser att den här platsen är det givna målet för den fågelintresserade Greklands-resenären.
När maten och fågelskådningen är avklarad tar vi en kortare vandring upp i berget för att titta på delar av det historiska Grekland. Här ligger en mycket liten kritvit kyrka med en kupol som daterats till 1000-talet. För att komma in i Agios Nikolaos, som kyrkan heter, går man sex trappsteg ner och kliver in genom en klarblå trädörr. Därinne möts man av svalkan som bara ett stenhus med tjocka väggar kan ge, men också av ikoner och bilder i klassisk grekisk-ortodox stil. Kyrkan är extremt liten så det finns inte plats för några större skaror av besökare. Jag tänker på det där med grekiska bröllop med några hundra gäster. Det funkar inte här.
Efter kyrkobesöket kan man vandra uppåt till en höjd på runt 500 meter och kika på vulkankratrar, eller nedåt och titta på resterna efter en gammal försvarsanläggning, ”Acropolis Paliokastro”. Namnet har anläggningen fått av invånarna i Vathi och kan översättas till ”gammal borg eller slott”. Anläggningen är byggd på en lavavall som ligger ovanför Vathi: Ett smart sätt att utnyttja lavan, som lär häröra från ett utbrott för några hundra tusen år sedan, för att bygga en bra försvarsanläggning. Varken Paliokastro eller det samhälle som en gång omgav befästningen är utgrävt, men man kan mitt emot kyrkan se en gammal brunn och några stenfat som har hört till befästningen.
Efter en dag med fåglar, svavel och en hel del historiska platser avslutar vi med en utsökt fiskmiddag i hamnen och tar in på ett litet rum med utsikt över det lilla hamntorget. Lugnet ligger redan över Vathi och lågmälda samtal från någon av båtarna i hamnen överröstar det svaga ljudet från de minmala dyningarna som når in i hamnbassängen.
