Det är midsommar, årets ljusaste tid. Jag har dryga 80 mil avverkade. Det är nära midnatt men ett svagt ljus lyser upp himlen i öster, väster och norr. Bilens vita front är prickig av insekter. Jag ställer mig två frågor: Är Porsche Panamera en lyxbil? Är Porsche Panamera en sportbil? Svaret är: Porsche Panamera är perfektion. En GT-bil där jag efter 80 mil är lika utvilad som när jag startade.
Det handlar om allt från detaljer som att dörrarna drar igen sig själva med ett mjukt klick, inget burdust smällande i dörrar som väcker grannarna, till de perfekta strålkastarna som lyser upp både höger och vänster om en mötande, eller framförvarande bil. En livförsäkring en kort sommarnatt där älgar och vildsvin har bråttom att hinna med allt och far runt som kamikaze-piloter längs vägarna.
Det handlar också om perfekta stolar, perfekt förarmiljö och vägegenskaper som slår det mesta utan att komforten offras. Detta utan att den som vill höras och visa omgivningen en image av att vara recerförare behöver känna sig blåst. Här finns ett Sport plus läge i körinställningarna som höjer avgasljudet och erbjuder smattrande avgaspuffar vid retardation.
Det handlar samtidigt om att just den här Panameran är en laddhybrid så jag kan spara lite el för att sofistikerat ljudlöst kunna smyga in på tomten med bilen när jag kommer hem strax efter midnatt. Den ende som hör mig är terriern som kommer och möter. Grannen vaknar inte.
