Renault gör en riktigt offensiv hybridsatsning och lanserar nu tre modeller där man tagit hybridiseringen till en helt ny nivå både vad gäller energieffektivitet och körbarhet. Renault kallar sin satsning E-tech och det handlar om modellerna Clio, Captur och Megane. Bilar som nu blir avsevärt mer intressanta som tjänstebilar och för de som väljer att köpa en bil med liten miljöpåverkan.

Egentligen är det ganska förvånande att ingen annan tillverkare har utmanat Toyota när det gäller hybridteknik. Många tillverkare har i princip bara hängt på en elmotor tillsammans med förbränningsmotorn och fått ner förbrukningen något men få, om ens någon, har kunnat mäta sig med Toyota när det gäller energieffektivitet. Några har istället valt att köpa Toyotas kunnande. Det är först nu som Renault utmanar med riktigt avancerad teknik där man hämtat grunderna från sitt tävlingsteam som utvecklat tekniken för Renaults Formel 1 stall. 

Det handlar i grunden om ett bättre utnyttjande av kombinationen av två motortekniker där en elmotor alltid används när bilen startas, vilket betyder att man kunnat konstruera en växellåda utan koppling och utan backväxel. All backning görs med eldrivning. 

Det hela fungerar så att bilen startas med en elmotor, sedan går förbränningsmotorn in i vissa givna lägen och då arbetar två elmotorerna så att växellådans drev roterar så att det går att växla utan koppling och synkronisering. Resultatet är mindre energiförlust, mindre friktion, lägre förbrukning och en körning som påminner väldigt mycket om att köra en elbil. Båda elmotorerna fungerar också som generatorer och laddar batterierna vid inbromsning samt bilens vanliga batteri. Den mindre används även som startmotor.

När jag provkörde Clio E-tech gick jag direkt från elbilen Zoe till hybridbilen Clio E-tech och faktum är att känslan bakom ratten är väldigt lika. Clio E-tech erbjuder den där sugande steglösa accelerationen från start och en väldigt tyst gång i staden. Skillnaden är att här finns ingen räckviddsångest. Å andra sidan så är Zoe CO2-neutral hela körningen så länge elen som den laddas med är producerad på ett hållbart sätt. 

Clio E-tech har ett CO2-utsläpp på 96 g/km och en snittförbrukning enligt WLTP-normen på 4,3 liter bensin/100 km. En viktig notering här är att Clio E-tech upplevs som betydligt piggare och komfortablare än övriga Clio-modeller samtidigt som den är miljövänligare. Piggare då accelerationen från start är riktigt bra. 0-100 km/t är inte lika imponerande, 9,9 sekunder, och toppfarten är 180 km/t. Batteriet i Clio E-tech har en kapacitet på 1,2 kWh och hybridtekniken betyder att den går mycket på enbart el. Här är batteriet vätskekylt.

Alla tre modellerna har samma 1,6 liters fyrcylindriga bensinmotor, och de två laddhybriderna har något starkare elmotorer. Clio E-tech har en sammanlagd effekt på 140 hk, medan Megane och Captur E-tech har maximala 160 hk när alla motorer samarbetar. De två senare har en batterikapacitet på 9,8 kWh och uppges klara en räckvidd på 65 respektive 50 km innan förbränningsmotorn måste ta över eller batterierna laddas. 

Megane E-tech är en modern laddhybrid för familjen eller tjänstebilsåkaren, medan Captur E-tech är en modern och bränsleeffektiv SUV. Captur är hög, men inte fyrhjulsdriven. Den är inte jättetung, 1.6 ton, men den har hög markfrigång och den är rymlig för att vara en kompakt-SUV. Tyvärr kommer den till korta när det gäller dragvikten då den, liksom Megane E-tech, bara får dra 750 kg, medan Clion får dra 900 kg.

Jag körde 8 mil med Captur E-tec för att simulera min dagliga pendlingsväg. Den hade en förbrukning på 0,96 liter bensin på den sträckan när batteriet var fulladdat vid start. Hade våra politiker vågat satsa vidare på etanolen som bränsle hade den här bilen kunnat köras på 1,5 liter etanol/100 km. Den här bilen hade därmed varit en bättre miljöbil än exempelvis Tesla X eftersom batteripaketet bara är en tiondel så stort i Captur och det betyder en tiondel så mycket kobolt och litium i batteriet. Det betyder också, vilket kanske är ännu viktigare, att den laddas enkelt med ett vanligt 220 V uttag, som en motorvärmare, under natten. Här behövs inga omfattande laddstationsbyggen och det betyder att den här bilen snabbt kan tas i bruk och utnyttjas till sin fulla potential. Detta även i hyreshusområden så länge det finns ström till motorvärmare, eller naturligtvis elbilsladdning. 

Både Captur E-tech och Megane E-tech bjuder, precis som Clion, på bra prestanda och bra komfort framför allt i stadstrafik. Det intressanta är att de har elbilens fördelar i staden och förbränningsmotorbilens fördelar vid långkörning. Angiven förbrukning (WLTP) är 1,4 liter/100 km för Captur och 1,3 liter/100 km för Megane. CO2-utsläppet är 32 respketive 28 g/km. Accelerationen 0-100 km/t är 10,1 respektive 9,8 s och toppfarterna 173 respektive 183 km/t. En viktig notering är att laddhybriders förbrukning varierar stort med typen av körning. Korta rundor med mycket stadstrafik är optimalt. Vid långkörning drar den betydligt mer, men inte lika mycket som bilar utan hybridteknik. I det läget pekade färddatorn på 4,6 liter/100 km.

Priserna för bilarna ligger på 264 900:- för Clio E-tech, 353 900:- för Captur E-tech och 376 900:- för Megane Sportstourer (kombi på svenska) R.S. line. Alla tre bilar är välutrustade både vad gäller förarstöd, som autobroms, navigation och LED-strålkastare. Detta i kombination med den svenska bonus-/malus-beskattningen liksom tjänstebilarnas förmånsvärden gör den här trion till riktigt bra val ur ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv.

Varför?

För att ledningsgruppen på Renault kan motivera F1-satsningen.

För vem?

För teknikintresserade miljövänner som kör Renault.

Varför?

För att hålla nere förbrukningen utan att offra prestanda.