Toyota är biltillverkaren som med ett stort mått av självförtroende går sin egen väg. Man är definitivt både marknadsledare och innovationsledare när det gäller hybridteknik och nu erbjuds vi en fyrhjulsdriven suv med extremt låga utsläpp trots högre effekt och betydligt trevligare vägegenskaper.

Övriga bilvärlden tittade misstänksamt på Toyota när de första Prius-bilarna rullade ut på vägarna. De flesta, eller egentligen alla andra tillverkare, satsade på diesel istället för det man tyckte var onödigt komplicerad hybridteknik med el- och bensinmotorer.

Idag rullar fortfarande de första Prius-bilarna som blivit något av kultbilar med sin extremt höga pålitlighet och sitt höga andrahandsvärde. Huvuden har samtidigt rullat i bilvärldens ledningsgrupper och styrelser efter bl.a. dieselgate och nu är det istället dieselmotorerna som är de komplicerade drivlinorna eftersom de kräver en hög reningsgrad för att godkännas. Dessutom hotar stora städer med att bannlysa dieslar i stadskärnorna. Oslo har redan gjort det vid vissa tillfällen då luftkvaliteten varit för låg och dieselbilarna fått skulden.

Helt klart ler man i Toyotas ledning nu när efterfrågan på bensinmotorer och hybriddrivlinor ökar i snabb takt. Mer än hälften av alla sålda Toyotor idag har hybriddrivlina. Kort kan man säga att en el-/bensinhybrid har samma förbrukning som en dieselbil, men det gäller bara hybridbilar som byggs av andra tillverkare än Toyota. Toyotas nyckel till ännu lägre förbrukning stavas steglös automatlåda och en speciell bensinmotor med en förbränningscykel som heter Atkinson-cykeln. Kort sagt så kompletterar de här teknikerna varandra utmärkt och ger en riktigt låg förbrukning.

Någon hake måste det väl ändå finnas, kan man tycka, och i det här fallet handlar det om hur bilen upplevs att köra. Den steglösa automaten betyder en något udda upplevelse eftersom motorn går på ett visst varv hela tiden men bilen ökar ändå farten. Har man väl kört Prius, eller någon annan Toyota-modell med den här drivlinan, blir det snart helt naturligt. Har man haft nära-Daf-upplevelser under 70-talet kan det bli ett svårt trauma att ta sig igenom.

Toyota har jobbat hårt på att belysa teknikens fördelar men också på att få körningen att kännas mer som en bil med vanlig automatlåda. De redan frälsta kunderna har väl inte brytt sig så mycket men det har varit svårare att locka över delar av den publiken som hajar till för ord som körglädje, rallygener och oslagbara vägegenskaper.

Så blev det skifte i ledarskapet i Toyota. En man vid namn Akio Toyoda, son till grundaren Kiichiro Toyoda, tog över 2009. Han är en entusiastisk bilförare och kör gärna racing på riktigt. Han tar med liv och lust del i utvecklingen av företagets bilmodeller, där han var den drivande kraften bakom nya Toyota Supra, en gt-bil som snart kommer till Sverige. Han är född 1956, och tycks lika ostpoppbar som våra svenska 56:or.

Han har fått Toyota att satsa på motorsport och hans ande svävar även över nya suv:en Toyota RAV4. En fyrhjulsdriven suv med en sammanlagd motoreffekt på 222 hk, bensinmotor, två elmotorer och en förbrukning på 4,6 liter/100 km. Jämför vi med föregående modell så har man ökat motoreffekten och ändå minskat förbrukningen ganska avsevärt.

Det intressanta är dock hur bilen känns att köra. Den har kvar Priusens, och därmed förra generationen RAV4:s, lättkördhet. Du väljer framåt eller bakåt, sedan är det bara att glida iväg. Lugn start betyder eldrivning, vilket är tyst, mjukt och starkt. Pinsamma stopp vid start i brant backe är omöjligt. Ökar man tempot åker man plötsligt bekvämt i tysk autobahnfart. Bilen är tyst och känns stabil även i hastigheter över den svenska motorvägsfarten. Blir det krokigt och gärna grus- eller snöbelagd väg så kan man faktiskt hålla ett högt tempo och känna hur bilen får egenskaper som liknar en bakhjulsdriven bil, eller snarare en fyrhjulsdriven med Torsen-differential som lägger mesta kraften på bakaxeln.  Toyota RAV4 kan lägga upp till 80 % av drivkraften på bakaxeln.

En bil bli mer neutralstyrd när mesta kraften läggs på bakaxeln och det betyder att den blir mer följsam när kurvorna tätnar. Samtidigt så är RAV4 en fyrhjulsdriven bil med antisladd och antispinn så den rätar snabbt upp sig om man kör för häftigt med bakvagnssladd på exempelvis snö. Det intressanta med Toyotas fyrhjulsdrivning är att den driver bakaxeln med en elmotorn och framaxeln med förbränningsmotorn och/eller elmotorn. Eftersom batterikapaciteten räcker för kortare körningar på bara el kan elektroniken styra kraftfördelningen mellan axlarna snabbt och utan differential mellan desamma.

Tekniken ger också möjlighet till mycket bra framkomlighet på snö, is och dåliga vägar. Jag körde bilen en morgon med -3 som kallast och några grader varmare frampå dagen. Den funkade utmärkt på fruset underlag, men det som imponerade mest var hur den letade upp fästet med hjälp av elektroniken när jag körde den på leriga grusvägar. Bilen har olika körlägen där det finns ett trail-läge som snabbt bromsar ett hjul som inte har fäste och lägger över kraften på det andra på samma axel, samtidigt som kraften fördelas så effektivt som möjligt mellan axlarna.

Utöver trail-läget finns sportläge, som tillåter ett visst bakvagnssläpp och lägger mer kraft på bakaxeln, ett eco-läge som minimerar förbrukningen, och ett standardläge. Byta läge fungerar precis som på de flesta bilar bortsett från just det här med drivkraftsfördelningen och stötdämparnas hårdhet. Det första visade sig vara ett plus när suv:en fick visa sina terrängegenskaper, men kompromissen i stötdämparsättningen, som inte är justerbar är, mer anpassad för motorväg och kurviga asfaltsvägar än för gropiga tjälskadade skogsvägar. Visst man tar sig fram, och det verkligen effektivt, men resan blir i stötigaste laget.

Sammanfattningsvis så känns nya RAV4 som ett stort steg mot nya marknader för Toyotas hybridteknik. Bilen kommer att tillverkas i olika versioner med och utan hybriddrivlina och med eller utan fyrhjulsdrivning. Till Sverige kommer enbart hybridmodellerna och man räknar med att sälja 95% med fyrhjulsdrivning. Båda versionerna har Toyotas mer civiliserade förarmiljö med runda instrumenttavlor med bra belysning och reglagen sitter precis där man förväntar sig.

Interiören är uppdaterad med nya material, och exteriören är helt ny med större grill fram och liten bakspoiler över rutan bak. Markfrigången 15 mm högre och axelavståndet 30 mm längre medan överhängen kortats så att bilen är några mm kortare nu. Bilen känns helt klart som en större bil när det gäller fjädring och stbilitet, men det handlar mer om hjulupphängningen än om axelavståndet. 30 mm är inte så mycket, men känslan finns där. Den erbjuds i fyra olika utrustningsnivåer där det exempelvis går att få taket lackat i en avvikande färg eller en större display för musik, gps och inställningar. Bagageutrymmet är nu på 580 liter upp till ryggstödet bak, en ökning med 79 liter, och baksätet är fällbart 40/60 och skapar ett plant golv.

Slutligen kan jag notera att Toyota har uppdaterat sitt säkerhetssystem med fotgängar- och cyklist-igenkänning med autostopp och en avancerad filhållare med mera.

Faktaruta Toyota RAV4 AWD-I:

Biltyp: Fyrhjulsdriven hög kombi.

Motor: 2,5 liters rak fyrcylindrig bensin (Atkinson-cykel) samt två elmotorer.

Effekt: 163/222 kW/hk, sammanlagd effekt.

Växellåda: Steglös automat.

Max vridmoment: 225 Nm vid 3 600-5 200 varv/minut).

Acceleration: 0-100 km/t: 8,1 sekunder.

Toppfart: 180 km/t.

Vändradie: 5,5 meter.

Vadningsdjup: 500 mm.

Markfrigång: 190 mm.

Tjänstevikt: ca: 1 700 kg.

Max totalvikt: ca 2 200 kg.

Max släpvagnsvikt: 1 650 kg.

Bränsleförbrukning: 4,6 liter/100 km vid blandad körning enligt EU-cykeln. Uppmätt: 6,3 liter/100 km blandat och 6,8 liter/100 km på motorväg.

CO2: 105 g/km.

Pris: Från 315 900:- (Life fyrhjulsdriven), 295 900:- (Life framhjulsdriven).

Titta också på: Volvo XC40, Jeep Compass, Nissan Qashqai och VW Tiguan.

Kort om Toyota RAV4

Varför?

För att Toyota kan trolla med elmotorer och spara ordentligt med bensin.

För vem?

För suv-älskare som inte vill ha bilen vandaliserad av miljöaktivister.

Slutsats?

Det går att bygga en snål suv som även tar sig fram på leriga och isiga vägar.