Det är få bilar som är så missförstådda och undervärderade som Lamborghini LM002. En av världens mest avancerade terrängbilar beskrivs numera som en häftig och brutal supersportbil av så kallade influencers som bara talar om brutalt utseende och en Countach-motor. Jag vet hur töntig den beskrivningen är. Jag har kört den avancerade terrängbilen i terrängen och på vägen.
Grundläggande för en riktigt bra terrängbil är bra viktfördelning, stora hjul, differentialspärrar i och emellan axlarna samt bra axelartikulation och korta överhäng fram och bak. Lamborghini LM002 har allt det där.
Det finns en utbredd uppfattning att en riktigt bra terrängbil ska vara byggd på en ram och ha stela axlar med bladfjädrar. Lamborghini LM002 har inget av det där.
Lamborghini LM002 är byggd på en rörram och har individuell hjulupphängning med skruvfjädrar i alla fyra hörnen. Kort sagt så betyder det bättre följsamhet mot underlaget och därmed bättre framkomlighet men också en avsevärt bättre komfort på väg.
Jag körde bilen på en militär terrängbana och noterade två viktiga egenskaper. Ett i stort sett skrammelfritt chassi och en otrolig förmåga att svälja ojämnheter. Detta är den första terrängbil jag kört som kan konkurrera med Land Rovers Discovery 3-5 och nya Defender när det gäller komfort på dåligt underlag.
Drivlinan består av en frontmonterad bensindriven V12 med en förbrukning och ett utsläpp som garanterat skulle få Transportstyrelsens kalkyler för vägtrafikskatt att gå in i ett felsäkert läge i ren chock. Efter motorn valde lamborghini att montera en femstegad manuell växellåda från tyska ZF och en tvåstegad fördelningslåda med hög- och lågväxel. Bilen har en differentialspärr mellan axlarna vilket betyder 50% kraft till vardera axeln och alltid kraft till två hjul (ett på vardera axeln). Varje axel har dessutom en egen differentialspärr som kan låsas så att varje hjul alltid får kraft. Den ultimata lösningen för avancerad terrängkörning.
Jag kunde dock inte låta bli att testa att spärra alla differentialerna när en tysk familjebil ”förädlad” till att se ut som en banracer på rymmen ställde sig bredvid mig vid trafikljusen när jag var på väg genom staden. Barnsligt, javisst men en gång är ingen gång. Kraften när fyra 345 mm breda däck greppar asfalten går knappast att beskriva. Här kom verkligen all kraft från V12:an ner i backen och det tog en stund innan den andra bilen kom fram till nästa trafikljus. Föraren var ytterst nära att sticka in fronten under bakvagnen på Lamborghini när jag la full kraft på de lika effektiva skivbromsarna som den så seriöst byggda Lamborghinin har.
Efter att ha rusat runt på sand, i lera och på gräsytor väl skyddad i den ombonade interiören med lika mycket läder och ädelträ som i vilken Rolls Royce som helst var det dags att lämna tillbaka bilen. En bil som är en unik upplevelse av en tekniskt unik bil som tyvärr idag lever ett liv som samlarobjekt och livsstilsmarkör hos ägare som antingen inte förstår dess kapacitet eller vågar utnyttja den fullt ut.
Lite fakta:
Drivlinan kan anpassas för ren bakhjulsdrivning med öppna frihjulsnav fram till avancerad fyrhjulsdrivning med låsta differentialer och lågväxel.
Motorn är en 5,2-liters 60-graders V12 med en effekt på 444 hk, från början men ökad under tillverkningstiden från 1986-1993. Vridmomentet ligger på 500 Nm (motorn har sin rötter i Lamborghinis övriga V12-motorer men här har man prioriterat ett högt vridmoment och möjligheten att köra på lågoktanigt bränsle för att locka militära köpare.
Bilen har en tjänstevikt på 2,7 ton, är nästan 5 meter lång, 2 meter bred och1,85 meter hög. Den har en markfrigång på 30 cm och levererades med giftiga Pirelli Scorpion däck i dimensionen 325/65 VR 17 eller 345/60 VR17.
Toppfarten ligger på 200 km/t och 0-100 km/t gör den på runt 7,5 sekunder, men 0-50 går på dryga 2 sekunder med låsta differentialer.
