Trafiken är full av vägskäl. Korsningar där man inte riktigt vet vart vägen går. Privatbilismen har länge varit hotad och är det än idag. Som motorjournalist har jag kört längs en väg med många avtagsvägar där målet hela tiden har varit framtidens hållbara privatbilism och frågeställningen hela tiden varit: Vad ska vi ha bilen till?`
Aldrig tidigare har så många kritiska röster höjts med så många olika dödsdomar mot något som är så etablerat i våra liv. Något som hela vårt samhälle är uppbyggt runt.
Fyra amerikanska countryveteraner slog sig samman och kallade sig The Highwaymen. En av låtarna de gärna spelade var Jimmy Webbs Higwayman. En låt som handlar om män som döms till döden eller råkar ut för olyckor men egentligen aldrig dör. Det kan handla om countrymusiken men det kan också beskriva bilismen.
Hur många gånger har inte politiker och Transportstyrelsen sagt att det går inte längre vi måste minska bilkörandet? Hur många åtgärder har inte stadsplanerare vidtagit för att göra det surt för privatbilismen? Ändå ökar antalet bilar i världen och vi kör bara mer. Är det som Chris Rea sjunger: ”Road to hell”?
De flesta av oss kommer säkert ihåg mycket av det som hände 2008, men få tror nog att det var då norska Think började tillverkas i Eidskog utanför Oslo. En smart elbil med bra batterier (för den tiden) och smart tänk med genomfärgade plastdetaljer i karossen. Svensk media kritiserade svenska tillverkare för att inte vara lika framsynta som norrmännen och svensk bilindustri skulle gå under. Så tog japanska Nissan och amerikanska Tesla över stafettpinnen och lanserade sina elbilar.
Länk till artikel om V2G i Köpenhamn 2016, ”The birthplace of commercial V2G”.
Nissan var och är än idag den tillverkare, jämte Toyota, som tänkt privatbilism som en del av samhället. Nissans bilar använde japansk Chademo-teknik för laddning och Nissan gjorde världen uppmärksammad på hur eldrivna privatbilar kan jämna ut belastningen på elnätet med V2G-teknik. En teknik där bilen vid hög belastning på elnätet fungerade som en stor powerbank och ägaren kunde sälja el med förtjänst. Nissan lärde oss hur elbilen kunde minska luftföroreningarna i städerna, minska koldioxidutsläppen och ge oss en betydligt mer människovänlig livsmiljö.
Nu dryga tio år senare talar man om V2G igen. Europa har fått upp ögonen för tekniken och försöker nu applicera den i det europeiska laddsystemet CCS.
Så kom Tesla med buller och brak. Elbilen blev prestandabil och en statussymbol. Elon Musk blev profet både på hemmaplan och i världen. Hans lansering av Teslas lastbil liknade Steve Jobs lansering av MacIntosh Cube med jublande publik som busvisslade och jublade till det mesta som sas.
Länk till artikel om Kia EV6 GT
Just nu är det Kia och Hyundai som har initiativet när det gäller elbilar. Kia tog i år hem priset för Årets prestandabil, ändå talas det väldigt lite om sportighet och körglädje runt deras bilar. Det talas betydligt mycket mer om hållbarhet, livsglädje och morgondagens samhälle. Helt enkelt för att begreppen sportighet och körglädje så som de används idag är skapade av motorjournalister som sätter en bils förmåga att snabbt ta sig runt gathörnen i staden som dess viktigaste egenskap. Idag är elbilarna så lika når det gäller vägegenskaper så den parametern saknar betydelse. Både viktfördelning och tyngdpunkt är redan optimala med batterierna i golvet.
Ett annat superlativ som motorjournalister gärna använder är begreppet premiumbil. Jag har personligen valt att avstå både sportighet, körglädje och premiumbil i mina artiklar. Volvo började för en tid sedan alla sina pressreleaser med orden: ”Premiumbilstillvekaren Volvo”.
Vid lanseringen av Kia EV9 får vi möjlighet att intervjua Kias Sjoerd Knipping som är vice president marketing & product.
Han får frågan från andra journalister om Kia numera är en premiumbiltillverkare med tanke på att deras dyraste bilar börjar närma sig ett pris på en miljon.
– Vi ser oss inte som ett premiummärke, svarar han.
Jag frågar honom om han kan förklara skillnaden på en premiumbil och en annan bil.
Han ler lite.
– Jag vet egentligen inte, säger han. Det kan handla om varumärket möjligen, men inte något speciellt i själva produkten. Vi har varit på marknaden i 30 år, det finns de som varit på marknaden i 130 år och de ser kanske det som ett tecken på att de är premium, vad det nu står för.
Så enkelt förklarar en ledare i ett av världens mest framgångsrika bilföretag hur så många journalister har lockats i marknadsförarnas fälla där vissa bilmärken kallas premium och att det skulle var finare än andra bilmärken. Precis som att vissa sägs vara sportiga och körglada, när vi behöver säkra och energieffektiva bilar som ger livsglädje utan klimatpåverkan, buller och föroreningar i städerna.
