Framtidens trafik, en ödesfråga.

Det råder ingen tvekan om att vi står inför en gigantisk omställning när det gäller våra transportsystem och då menar jag både personlig mobilitet, kollektivtrafik och arbetsfordon. Den här omställningen är det största vi som lever nu kommer att få uppleva. Betydligt större än pandemin som engagerar så många idag. men, och det är viktigt, den här omställningen kan också ge många positiva effekter.

Mercedes vätgasdrivna tunga lastbil.

Det vi vet idag är att vi är tvingade att ställa om vårt transportsystem från fossila drivmedel till förnybara drivmedel. Detta oavsett hur vi ser på klimathotet. Detta oavsett hur mycket vi älskar förbränningsmotorer och dieselrök.

Börjar vi inte redan nu att bygga om så har vi inom en mansålder både ett krig om de sista oljedropparna och en transportsektor som går på knäna med extremt höga drivmedelskostnader.

Vi vet också att morgondagens drivmedel är elektricitet.

Alternativen för det här drivmedlet är batterier, direktöverföring via spår i vägen, ledningar över vägen eller induktiv trådlös överföring, samt vätgas som tankas i fordonet på samma sätt som fordonsgas och konverteras till el under färd i en bränslecell.

En fullt tänkbar lösning är hybridsystem där fordonen drivs med elektricitet och förnybart biodrivmedel eller syntetisk drivmedel för en förbränningsmotor. Balansen i de här hybridsystemen varierar ordentligt idag, men ska vi nå en verklig klimatnytta måste vi få räckvidder på runt tio mil på el, vilket inte är omöjligt. Toyota Rav4 är en fyrhjulsdriven SUV med bra prestanda, bra utrymme och en elektrisk räckvidd på närmare 10 mil enligt WLTP.

Lyssnar vi på forskare och lobbyister så handlar det om konkurerande lösningar. Antingen det ena eller det andra alltså.

Sansar vi oss något och försöker se verkligheten och hitta pragmatiska lösningar för att snabbt får ner våra utsläpp och vårt beroende av fossila drivmedel måste vi ta skeden i vacker hand och inse att vi behöver alla lösningar för en övergång till hållbar mobilitet. En mobilitet där även tillverkningen av fordonen måste vara hållbar, förnyelsebar och fri från utsläpp av växthusgaser. Det senare är egentligen redan på gång med tillverkare som Toyota, Volkswagen och Volvo med flera som bygger fabriker och tillverkningslinjer för hållbar förnybar produktion. En viktig bit i detta är de svenska stålföretagens arbete med något som heter Hybrit och gör det praktiskt möjligt att tillverka stål utan fossila energikällor och utsläpp av växthusgaser.

Volkswagens tankar om en framtida hållbar personlig mobiltet.

Just nu är debatten om framtidens transportsystem i full gång och jag känner att vi spiller alldeles för mycket tid och energi på att ställa olika scenarior mot varandra istället för att söka lösningar som öppnar för flera alternativ.

Ska vi stänga in oss i domedagsscenariot från tiden före millennieskiftet eller ska vi se möjligheter i en framtid där teknikutvecklingen ger oss större frihet att välja var vi vill bo och bilar som kan drivas med lokalt producerade drivmedel som inte göder krigsherrar i tredje världen och som skapar en stabil drivmedelsförsörjning utan att hota klimatet?

 Elbilen öppnar för ett samhälle med bibehållen personlig mobiltet.

Ska vi bygga ett samhälle byggt på hållbar personlig mobilitet i samverkan med kollektivtrafik eller ett 1984 där vi alla stängs in i kollektivtrafiken bara för att kollektivtrafiken är politiskt korrekt?

Tvingas vi bortse från den livskvalitet som seriös personlig mobilitet erbjuder i form av valet av boende och arbete?

Ska vi avstå den tidsvinst som endast personlig mobilitet kan erbjuda?

Ska vi avstå den säkerhet som dagens personbilar erbjuder och bara bygga små lätta bilar för att hålla nere energiförbrukningen som den personliga mobiliteten står för?

Jag anser att vi måste hitta lösningar för en hållbar mobilitet och hållbara transporter och att det betyder att vi måste komma bort från fossila drivmedel. Det handlar om klimatet, men det handlar också om politik och stabilitet. Det handlar inte minst om livskvalitet och det i sin tur betyder politik. Tvingas vi minska vår livskvalitet för att klara klimatet blir det svårt att genomföra förändringar rent politiskt i en värld där människor till och med går ut och förnekar att Covid 19 finns. En värld där politiker som Trump, Bolsonaro, Erdogan, Putin, Kim Jong Un med flera styr sina länder med helt andra agendor är klimatnytta eller en framtid med ömsesidig empati, solidaritet och hög livskvalitet för alla på vår planet.

Woven City i Japan

Vi behöver inte minska vår livskvalitet!

Tvärtom, teknik som skapas idag ger oss möjligheter som vi inte ens kunnat hoppas på för bara fem år sedan.

Jag tänker på minskad risk för krig.

jag tänker på lägre kostnader för personlig mobilitet.

Jag tänker på tystnad och ren luft i tätorter.

Jag tänker på en blå himmel utan massor av flygplansstrimmor i vitt.

Jag tänker på smidigheten i att ta ett snabbtåg istället för flyget.

Jag tänker på tysta lättkörda elbilar med en ljudkvalitet på musiken i bilen som vi aldrig upplevt förr.

Jag tänker på drivmedelsdistribution i form av elektricitet istället för tankbilar.

Jag tänker på valet av boende.

Jag bor 2,5 mil utanför tätorten. Hundpromenad andra sidan vägen. Tranor andra sidan vägen. Jag har begärt offert på solceller för taket. Nästan gratis transport till staden med elbil och billig uppvärmning med bergvärme i kombination med el.

Nissan CHAdeMO V2G är en framtidssäkrande lösning som vi inte kan bortse ifrån bara för att forskar lobbar för just sin baby istället för att seriöst se helheten.

Hur löser vi detta?

Först av allt behöver vi bygga en stabil elförsörjning byggd på förnybara energikällor som vind-, sol-, vatten- och vågkraft. Så behöver vi bygga ett stabilt elnät där elen distribueras till våra viktigaste vägar för allt från snabbladdning över elvägar till vätgasproduktion på strategiska ställen.

Så behöver vi hitta lösningar för att stabilisera eltillgången genom att bygga för energilagring och där har vi ett antal olika tekniska lösningar redan idag. Vi kan lagra i batterier, i vätgas eller genom att låta överskottsel vid maximal produktion pumpa upp vatten i våra vattenreservoarer för att använda det för vattenkraft när övrig teknik inte kan producera. V2G, det vill säga elbilar som används för handel med el och lagring av el som säljs tillbaka till nätet vid toppbelastning är en annan lösning.

Ett sätt att bana väg för detta är att anpassa vår elkonsumtion genom att hitta lösningar för att jämna ut elförbrukningen på dygnet. Exempelvis genom att begränsa kommersiella serverhallars tillgång till el när vi har toppar i förbrukningen. Kort sagt tvinga Amazon och andra att själva producera och lagra el om de vill ha sin försäljningsorganisation i gång dygnet runt. Ett annat exempel är att starta upp energikrävande industrier vid olika tidpunkter så att inte alla behöver maximal eltillgång samtidigt.

Woven City

Vi måste också se utanför boxen när vi idag börjar bygga morgondagens samhälle. Titta gärna på Toyotas Woven City i Japan. Ett sattelitsamhälle med mycket öppna gröna ytor, parkering utanför samhället lokal distribution med elfordon i samhället, vätgas för energilagring och hus byggda i trä.

Dagens resehubar är flygplatserna, men morgondagens kan mycket väl bli järnvägsstationer för snabbtåg.

Ta snabbtågen som exempel. Idag träter politikerna om vilka städer som ska ha stationer. Ett gammaldags tänkande som för årtionden sedan övergavs när det gäller flyget. Vi behöver ett fåtal stationer smart placerade och med pendeltåg, metro eller tunnelbana för kommunikation samt parkeringshus för självkörande bilar. Lösningen där du som resenär stannar utanför stationen och tar ditt bagage med dig för att låta bilen själv köra in i ett p-hus helt utan människor finns redan idag och ger fördelar gentemot både flyget, den långväga biltrafiken och dagens tågsystem. En lösning som gör bygget av ett snabbtågsnät billigare och snabbare att genomföra.

Vätgasdrivet tåg ger elektricitet på järnvägar som inte elektrifierats.

Titta på Grenobles lösningar för kollektivtrafik i samverkan med personlig mobilitet. Färre stopp och tätare turer ger högre servicegrad till lägre kostnader. Fler som väljer tåget istället för flyget ger oss snabbt en miljönytta och ökar trafiksäkerheten. Snabbtåg öppnar upp för mer transportkapacitet på dagens järnvägsnät.

Ta Frankrikes lagförslag om att förbjuda flyglinjer där motsvarande tågtransport tar mindre än 2,5 timmar som ett utmärkt föredöme.

Skoda Citigo iV löser vardagen med hållbar och tyst eldriven personlig mobiltet i urban miljö.

Hur utnyttjar vi den personliga mobiliteten maximalt?

Helt klart har den personliga mobiliteten sina främsta fördelar i vardagen. Det kan handla om pendlarresor till jobbet, resor till dagis, affärer, fritidssysselsättning och så vidare. Här löser en ganska enkel elbil vardagen för de flesta. De som vill köra längre kan satsa på en dyrare elbil med längre räckvidd, en laddhybrid eller en vätgasbil.

För att sjösätta det här krävs ett krav på att alla nya bilar som säljs klarar minst exempelvis 7 mil på elektricitet eller förnybart drivmedel som biogas. Det krävs en snabb och målmedveten seriös utbyggnad av laddinfrastruktur. Parallellt krävs liknande tankesätt när det gäller den tunga trafiken. Närdistribution med batterielfordon, blandad körning med hybrider och långdistans med en kombination av batterier och vätgas. Kanske elvägar på de riktigt stora genomfartsvägarna som E4, E6 med flera.

Trådlös induktiv laddning av eldrivna stadsbussar med Electreons teknik.

Idag jobbar det israeliska företaget Electreon med induktiv laddning längs vägen. Man talar om en överföringskapacitet på 70 kW. Andra talar om 200 kW. Det är naturligtvis en lockande teknik, men här finns en rad frågetecken att räta ut som exempelvis magnetfältet som skapas vid överföringen, energieffektiviteten, standardisering av fordonen och så vidare. Vi kan istället ha luftledningar med högre överföringskapacitet och högre energieffektivitet, men med risker som gnistbildning. Ett ganska litet problem, men det som håller tillbaka investeringarna när det gäller elvägar är risken att teknikutvecklingen när det gäller batterier och vätgas går så fort att de hinner bli omoderna ganska snart och nyttjandegraden därför blir låg.

Just därför föreslår jag stabil elförsörjning till våra genomfartsvägar, robust snabbladdning på strategiska platser och lokal produktion av vätgas med samma tänk. Här behöver de dock inte ligga lika tätt eftersom vätgasfordon har en längre räckvidd. En tänkbar lösning när det gäller elvägar är luftledningar längs delar av de större genomfartslederna så att tunga fordon kan köras med mindre batterikapacitet och laddas längs vägen.

Slutligen behöver vi morötter som gör livet lättare för alla som väljer kollektivtrafik där det annars uppstår trängsel på vägarna. Exempelvis fler pendlarparkeringar. Vi behöver också infrastrukturlösningar som leder upp trafiken till säkra genomfartsvägar med hög kapacitet och tillgång till laddning. Här kan vi tala om högre tillåtna hastigheter nu när ett fordon som kör fortare inte behöver betyda högre miljöbelastning, bättre vinterväghållning, bättre kvalitet på vägnätet och så vidare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fem × 5 =